BORTOM SAMBA
Capoeira, Frevo och Bossa Nova: Brasiliens andra dansstilar
En Rio-folkloreshow bygger på mer än bara samba. Här är vad capoeira, frevo och bossa nova egentligen är, och var varje brasiliansk tradition har sitt ursprung.
Se datum för Rio Samba Night på GetYourGuide ↗Capoeira: delvis kampsport, delvis dans, delvis lek
Capoeira utvecklades bland förslavade afrikaner i Brasilien och förenar kamprörelser, akrobatik, musik och lekfulla inslag till något som trotsar en enda etikett – den beskrivs ofta som delvis kampsport, delvis dans och delvis spel. Två utövare rör sig genom sparkar, svep och undvikande, nästan danslika flyktmanövrar innanför en ring av åskådare som kallas roda, där tempot och stilen i utbytet styrs av musiken snarare än av fast koreografi. Capoeira Angola är generellt den långsammare, mer traditionella stilen, medan Capoeira Regional, som utvecklades på 1930-talet, är snabbare och mer akrobatisk – båda utövas och lärs ut än idag.
Berimbauen leder rodan
Berimbau — en strängad slagbåge gjord av en träpinne, en stålsträng och en kalebassresonator — är capoeirans ledande instrument och det som i praktiken dirigerar rodan. Dess spelare sätter tempo och rytmmönster som talar om för de två capoeiristas huruvida de ska spela långsamt och kontrollerat eller snabbt och akrobatiskt. Vid sidan av berimbau kompletteras rodan vanligtvis av pandeiro och atabaque-trummor samt call-and-response-sång, men det är berimbaus mönster som alla andra — inklusive de två utövarna själva — lyssnar på och följer noggrant under hela utbytet från början till slut.
Frevo: en karnevalsstil långt utanför Rio
Frevo kommer från Recife och Olinda, i delstaten Pernambuco i nordöstra Brasilien – geografiskt och kulturellt skilt från Rios karnevalstradition, även om båda ryms under samma ord. Det är snabb, mässingsdominerad musik som parats ihop med en akrobatisk dansstil, traditionellt framförd med ett litet färgglatt paraply som nästan används som rekvisita och balanshjälp vid låga sparkar och hopp. När en folkloreföreställning i Rio inkluderar ett frevonummer är det ett medvetet erkännande av Brasiliens bredare karnevalskultur bortom själva staden – en påminnelse om att "brasiliansk karneval" egentligen består av flera distinkta regionala traditioner snarare än en enda enhetlig stil centrerad enbart kring Rio.
Bossa nova: samba i slowmotion som erövrade världen
Bossa nova växte fram i Rios Zona Sul-kvarter vid stränderna i slutet av 1950-talet, och tillskrivs i hög grad musiker som João Gilberto och Antônio Carlos Jobim, som förenade sambans underliggande rytm med mjukare jazzharmoni och en mer intim, samtalsliknande sångstil. "Garota de Ipanema" ("Flickan från Ipanema"), skriven av Jobim och Vinícius de Moraes, blev stilens mest kända internationella visitkort. I en folkloreföreställning är bossa nova-numret vanligtvis kvällens stillsammaste och mest avskalade inslag – röst, gitarr och lätt percussion i stället för ett helt kostymklätt ensemble och drivande bateria.
Maculelê och andra regionala traditioner
Maculelê är en rytmisk bahiansk käppdans, historiskt framförd med träbatonger (och, enligt vissa traditionella skildringar, machetes) som slås samman i takt i ett koreograferat växelsångsmönster, ofta iscensatt tillsammans med capoeira som en besläktad afrobrasiliansk tradition. Det är en av flera regionala stilar – vid sidan av frevo och andra – som en brasiliansk folkloreshow kan använda för att representera landets dansarv bortom enbart samba. Exakt vilka regionala nummer en viss show innehåller kan variera mellan producenter och kvällar, så betrakta en specifik uppsättning som en indikation på vilken typ av variation som erbjuds, snarare än ett fastställt, garanterat program.