BEYOND SAMBA
Capoeira, frevo och bossa nova: Brasiliens andra dansstilar
En folkloreföreställning i Rio bygger på mer än samba. Här är vad capoeira, frevo och bossa nova faktiskt är, och varifrån varje brasiliansk tradition kommer.
Se datum för Rio Samba Night på GetYourGuide ↗Capoeira: del kampsport, del dans, del spel
Capoeira utvecklades bland förslavade afrikaner i Brasilien och blandade kamp rörelser, akrobatik, musik och inslag av lek till något som trotsar en enda etikett – det beskrivs ofta som del kampsport, del dans och del spel. Två utövare rör sig genom sparkar, svep och undvikande, nästan danslika undanmanövrar inom en cirkel av åskådare som kallas roda, där tempot och stilen på utbytet styrs av musiken snarare än av fast koreografi. Capoeira Angola är i allmänhet den långsammare, mer traditionella stilen, medan Capoeira Regional, som utvecklades på 1930-talet, är snabbare och mer akrobatisk – båda utövas och lärs fortfarande ut idag.
Berimbau leder rodan
Berimbau – en ensträngad slagverksbåge gjord av en träpinne, en stålsträng och en kalebassresonator – är capoeirans ledinstrument och det som i praktiken dirigerar rodan. Dess spelare sätter tempot och det rytmiska mönstret som talar om för de två capoeiristemna huruvida de ska spela långsamt och kontrollerat eller snabbt och akrobatiskt. Vid sidan av berimbau lägger en roda vanligtvis till pandeiro- och atabaquetrummor och sång med försång och svar, men det är berimbaus mönster som alla andra, inklusive de två utövarna själva, lyssnar på och följer noggrant under hela utbytet från början till slut.
Frevo: en karnevalsstil från långt utanför Rio
Frevo kommer från Recife och Olinda i den brasilianska delstaten Pernambuco i nordöst — geografiskt och kulturellt skilt från Rios karnevalstradition, även om båda ryms under samma ord. Det är snabb, bleckblåsdriven musik parad med en akrobatisk dansstil, traditionellt framförd med ett litet färgstarkt paraply som nästan används som rekvisita och balanshjälpmedel för låga sparkar och hopp. När en folkloreföreställning i Rio innehåller ett frevonummer är det en medveten nick till Brasiliens vidare karnevalskultur bortom själva staden — en påminnelse om att "brasiliansk karneval" egentligen är flera distinkta regionala traditioner snarare än en enhetlig stil centrerad enbart kring Rio.
Bossa nova: samba i slow motion som tog världen med storm
Bossa nova växte fram ur Rios strandkvarter i Zona Sul i slutet av 1950-talet, till stor del tillskriven musiker som João Gilberto och Antônio Carlos Jobim, vilka förenade sambans underliggande rytm med mjukare jazzharmonik och en mer intim, samtalsliknande sångstil. "Garota de Ipanema" ("Flickan från Ipanema"), skriven av Jobim och Vinícius de Moraes, blev stilens mest kända internationella visitkort. I en folkloreföreställning är ett bossa nova-nummer vanligtvis kvällens lugnaste och mest avskalade inslag — sång, gitarr och lätt percussion i stället för en fullt utstyrd ensemble och ett drivande komp.
Maculelê och andra regionala traditioner
Maculelê är en rytmisk stavdans från Bahia, historiskt framförd med träpinnar (och i vissa traditionella skildringar machetes) som slås samman i takt i ett koreograferat fråga-och-svar-mönster, ofta framförd vid sidan av capoeira som en besläktad afrobrasiliansk tradition. Det är en av flera regionala stilar — vid sidan av frevo och andra — som en brasiliansk folkloreföreställning kan hämta från för att representera landets dansarv bortom enbart samba. Exakt vilka regionala nummer en given föreställning innehåller kan variera mellan producenter och kvällar, så betrakta varje specifik line-up som en indikation på vilken typ av variation som bjuds snarare än ett fast, garanterat program.